att blogga är inte riktigt min grej. Och det märktes nog när jag la ner bloggen förut. Jag har istället gett mig ikast med ett nytt träd. Jag ska göra en film om mig själv, eller jag ska i alla fall försöka. Mäklargrejen var inget för mig. Jag försökte verkligen men det var ungefär så tråkigt som jag föreställt mig innan så jag fick tillbaka mitt jobb på glassbilen. Tobert var inte så glad men å andra sida, han är sällan riktigt glad.
Så, nytt år nytt träd att klättra upp i! Tobert har ordnat ett program till mig som man kan använda för att skriva manus så jag började i morse och har skrivit tre sidor på det nu. Förhoppningsvis blir det inspelning i sommar.
Så vad har hänt sedan senast jag skrev förutom mäklarsvängen? Inte mycket. Tobert jobbar fortfarande med sitt spel, vi är fortfrande varken förlovade eller gifta och jag har fortfarande massa planer som väntar på att bli verklighet. Faktiskt så är nog det enda som hänt att Amelié har blivit större, mycket större! Och att jag träffat en ny vän. En regissör. Hon sa att jag skulle vara en perfekt karaktär i en film så jag tänkte att varför inte?
Solen skiner, jag ska ut och äta glass.
måndag 19 april 2010
söndag 5 juli 2009
Jag har inte
alls det tålamod som krävs för att skriva en blogg. Tobert har sagt det redan från början. Det är de här träden som ska klättras i, jag är dålig på det till och med i bloggform!
En sak jag har märkt när jag läst igenom min blogg är att Tobert framstår som en större skitstövel än vanligt i skriven form. Han är inte så hemsk egentligen. Jag har velat ha en hund sedan jag var liten och går när jag kom hem från jobbet låg det en liten brun labb i soffan tillsammans med Tobert.
"Hon heter Amelié. Vad tror du Evy? Är vi redo?"
En sak jag har märkt när jag läst igenom min blogg är att Tobert framstår som en större skitstövel än vanligt i skriven form. Han är inte så hemsk egentligen. Jag har velat ha en hund sedan jag var liten och går när jag kom hem från jobbet låg det en liten brun labb i soffan tillsammans med Tobert.
"Hon heter Amelié. Vad tror du Evy? Är vi redo?"
måndag 8 juni 2009
Grattis Sverige!
Jo jag vet, jag är lite efter för nationaldagen men jag har inte varit nykter nog att skriva tills nu.
Festen började i lördags. Jag och Tobert åkte till mina föräldrar för att fira Sveriges egen dag. Mina föräldrar började för några år sedan med en mycket uppskattad kvartesfest. De bor i ett ganska invandrartätt område så de bjuder in hela kvarteret och alla tar med sig en traditionell maträtt från sitt hemland sedan sitter alla runt ett enormt långbord och äter middag tillsammans och drycken flödar. (På senare tid har de blivit så många på festen att folk får ta med sina egna bord också om det går.) Efter det när alla är mätta och glada, otroligt glada, blir det folksagor, dans och multikulturell sång. Stämningen är alltid på topp och faktiskt blir det väldigt sällan några större bråk kulturer och religioner emellan. Mina föräldrar har nämligen satt upp trivlelregler.
• Ingen politik
• Ingen religion
• Inga förolämpningar
• Acceptera varandras olikheter
• Lär er av varandra
• HA KUL!
Det är inte många regler men de fungerar!
Det enda jag tycker är lite jobbigt med de här tillställningar är de eviga frågorna; När ska ni gifta er? När ska ni skaffa barn?
Jag tycker att det är så obekvämt för de förstår inte hur jag och Tobert kan ha valt att inte ingå äktenskap, inte ens borgerligt. Vi har förresten inte råd även om vi skulle vilja. Frågan om barn är ännu knepigare. Tobert svarar alltid ”Barn? Evy och jag ska inte ha några barn!” Jag vill ha barn. I alla fall ett eller två. Inte just nu så klart, jag är fortfarande för ung och jag vill ha stabilare ekonomi. Helt ärligt så tror jag att Toberts största ovilja inte ligger i ansvaret utan i att barn kostar pengar. Pengar som han hellre lägger på sina datorer och på sitt spel.
I alla fall, det var lördagen. Vi kom hem sent och jag var inte nykter nog att skriva just då. Sedan kom söndag, Valdagen. En av Toberts närmsta vänner är väldigt engagerad i ett visst parti, jag ska inte säga vilket. Men det är inte SD i alla fall. Hade han varit engagerad i SD hade varken jag eller Tobert kunnat vara vän med honom. För att komma till saken, vännen är engagerad i politik och därför vill han alltid att vi ska rösta och valvaka tillsammans. Det är inte bara vi tre förståss, det är alla hans vänner och hans flickvän som ska göra detta.
Tobert och jag vaknade strax efter lunchtid och mådde inte jätte bra. Fram tills att vi alla skulle träffas och rösta tre timmar senare såg vi på bakisfilm och åt bakismat. Bakisfilm är filmer där det inte finns pålagda skratt och ingenting sprängs. Samtidigt ska det inte vara allt för svårt att förstå heller. Bakismat är lättare att förklara. Fet mat som kan beställas direkt till dörren. Tobert och jag kör oftast på pizza.
Halv tre när det var dags för mig och Tobert att åka till vallokalen var vi fortfarande rätt sega så vi tog en återställare och åkte kollektivt istället för att ta bilen. Jag tänker inte berätta vad vi röstade på. Jag försöker smyga in fler detaljer eftersom jag fått två (!) kommentarer som tycker att det skulle vara kul, men jag tror inte att jag är beredd att gå ut med vilket mitt parti är än. Vi känner ju fortfarande inte varandra så väl.
När alla röstat färdigt åkte vi hem till politiska vännen och hans flickvän (som han för övrigt träffade på en av partiets ungdomsfester) och lagade middag tillsammans. Vi tjejer gjorde salladen och drack vin, killarna fick göra resten. Så det blev ännu en kväll med mat och dryck. Dock inte lika mycket dryck som på lördagen men tillräckligt för att jag ska vara lite seg i huvudet idag. Nu är det dags för mer bakismat.
Festen började i lördags. Jag och Tobert åkte till mina föräldrar för att fira Sveriges egen dag. Mina föräldrar började för några år sedan med en mycket uppskattad kvartesfest. De bor i ett ganska invandrartätt område så de bjuder in hela kvarteret och alla tar med sig en traditionell maträtt från sitt hemland sedan sitter alla runt ett enormt långbord och äter middag tillsammans och drycken flödar. (På senare tid har de blivit så många på festen att folk får ta med sina egna bord också om det går.) Efter det när alla är mätta och glada, otroligt glada, blir det folksagor, dans och multikulturell sång. Stämningen är alltid på topp och faktiskt blir det väldigt sällan några större bråk kulturer och religioner emellan. Mina föräldrar har nämligen satt upp trivlelregler.
• Ingen politik
• Ingen religion
• Inga förolämpningar
• Acceptera varandras olikheter
• Lär er av varandra
• HA KUL!
Det är inte många regler men de fungerar!
Det enda jag tycker är lite jobbigt med de här tillställningar är de eviga frågorna; När ska ni gifta er? När ska ni skaffa barn?
Jag tycker att det är så obekvämt för de förstår inte hur jag och Tobert kan ha valt att inte ingå äktenskap, inte ens borgerligt. Vi har förresten inte råd även om vi skulle vilja. Frågan om barn är ännu knepigare. Tobert svarar alltid ”Barn? Evy och jag ska inte ha några barn!” Jag vill ha barn. I alla fall ett eller två. Inte just nu så klart, jag är fortfarande för ung och jag vill ha stabilare ekonomi. Helt ärligt så tror jag att Toberts största ovilja inte ligger i ansvaret utan i att barn kostar pengar. Pengar som han hellre lägger på sina datorer och på sitt spel.
I alla fall, det var lördagen. Vi kom hem sent och jag var inte nykter nog att skriva just då. Sedan kom söndag, Valdagen. En av Toberts närmsta vänner är väldigt engagerad i ett visst parti, jag ska inte säga vilket. Men det är inte SD i alla fall. Hade han varit engagerad i SD hade varken jag eller Tobert kunnat vara vän med honom. För att komma till saken, vännen är engagerad i politik och därför vill han alltid att vi ska rösta och valvaka tillsammans. Det är inte bara vi tre förståss, det är alla hans vänner och hans flickvän som ska göra detta.
Tobert och jag vaknade strax efter lunchtid och mådde inte jätte bra. Fram tills att vi alla skulle träffas och rösta tre timmar senare såg vi på bakisfilm och åt bakismat. Bakisfilm är filmer där det inte finns pålagda skratt och ingenting sprängs. Samtidigt ska det inte vara allt för svårt att förstå heller. Bakismat är lättare att förklara. Fet mat som kan beställas direkt till dörren. Tobert och jag kör oftast på pizza.
Halv tre när det var dags för mig och Tobert att åka till vallokalen var vi fortfarande rätt sega så vi tog en återställare och åkte kollektivt istället för att ta bilen. Jag tänker inte berätta vad vi röstade på. Jag försöker smyga in fler detaljer eftersom jag fått två (!) kommentarer som tycker att det skulle vara kul, men jag tror inte att jag är beredd att gå ut med vilket mitt parti är än. Vi känner ju fortfarande inte varandra så väl.
När alla röstat färdigt åkte vi hem till politiska vännen och hans flickvän (som han för övrigt träffade på en av partiets ungdomsfester) och lagade middag tillsammans. Vi tjejer gjorde salladen och drack vin, killarna fick göra resten. Så det blev ännu en kväll med mat och dryck. Dock inte lika mycket dryck som på lördagen men tillräckligt för att jag ska vara lite seg i huvudet idag. Nu är det dags för mer bakismat.
tisdag 2 juni 2009
Nu har jag
inte bloggat på typ en vecka, förlåt för det!
Förra onsdagen stod jag inte ut med pojkens fanatiska arbetande längre så jag försökte mig på en "högljudd diskussion" som mina föräldrar brukar kalla det. Problemet är att Tobert inte går att bråka med! Till slut blev jag så desperat efter en reaktion att jag skriker "Omg du är så jävla lol!" och jag vet att det inte är speciellt moget. Jag fick en reaktion i alla fall. Han skrattade åt mig. Högt. Men han verkade förstå varför jag var arg i alla fall och bad om ursäkt på bästa Tobert vis.
”När är vi?” frågade han, det är hans sätt att fråga vilken dag är det och hur mycket är klockan? Det var som sagt onsdag och klockan var strax efter ett på dagen. ”Gå på dejt med mig Evy. Nya kläder, middag, bio och om vi har trevligt kanske en drink hemma hos mig? ”
Det slutade med att vi varken åt middag eller gick på bio.
Resten av veckan då? Jag orkade inte helt enkelt. Förmodligen hade jag gett upp bloggandet helt om det inte var för något Tobert sa igår kväll. Han sa att bloggen är innehållslös. Att även fast jag skriver saker får man egentligen inte veta så mycket. Vad tycker ni? Vill ni ha mer detaljer?
Förra onsdagen stod jag inte ut med pojkens fanatiska arbetande längre så jag försökte mig på en "högljudd diskussion" som mina föräldrar brukar kalla det. Problemet är att Tobert inte går att bråka med! Till slut blev jag så desperat efter en reaktion att jag skriker "Omg du är så jävla lol!" och jag vet att det inte är speciellt moget. Jag fick en reaktion i alla fall. Han skrattade åt mig. Högt. Men han verkade förstå varför jag var arg i alla fall och bad om ursäkt på bästa Tobert vis.
”När är vi?” frågade han, det är hans sätt att fråga vilken dag är det och hur mycket är klockan? Det var som sagt onsdag och klockan var strax efter ett på dagen. ”Gå på dejt med mig Evy. Nya kläder, middag, bio och om vi har trevligt kanske en drink hemma hos mig? ”
Det slutade med att vi varken åt middag eller gick på bio.
Resten av veckan då? Jag orkade inte helt enkelt. Förmodligen hade jag gett upp bloggandet helt om det inte var för något Tobert sa igår kväll. Han sa att bloggen är innehållslös. Att även fast jag skriver saker får man egentligen inte veta så mycket. Vad tycker ni? Vill ni ha mer detaljer?
tisdag 26 maj 2009
När Tobert och jag
hade som minst pengar beslöt vi oss för att bli blogdivare. Då kan man nämligen få en check på 50kr som går att använda på bland annat ICA. Nu klarar vi oss rätt bra men det är ju en god gärning och 50kr extra är ju ändå 50kr extra. Så idag var det dags för mig att lämna blod igen. I början gick vi ju samtidigt pojken och jag men tydligen är mitt blod är mer attraktivt än Toberts så vi har hamnat ur fas med varandra. Jag har inget emot att lämna blod egentligen och faktiskt borde fler göra det. Men jag blir så fruktansvärt trött efteråt så det är nästan inte klokt!
På tal om saker som gör mig trött. Kan någon lära mig prata datanörd så att Tobert och jag kan kommunicera med varandra?
På tal om saker som gör mig trött. Kan någon lära mig prata datanörd så att Tobert och jag kan kommunicera med varandra?
måndag 25 maj 2009
Tobert jobbar fortfarande
och jag känner mer och mer att Batman var en dålig idé. Ibland hör jag honom prata där inne i arbetsrummet, jag vet inte om han pratar med sig själv eller någon av sina kollegor. Förmodligen pratar han med sig själv. När han arbetar såhär fanatiskt brukar han inte vilja ha kontakt med andra människor. Jag känner mig lite ensam och utanför så därför har jag tagit fram Ensamvinet.
Ensamvinet är egentligen inget annat än ett helt vanligt vitt vin som heter Diamant. För mig har det en smak av sommarkvällar och det får mig alltid att må lite bättre. Det ska helst avnjutas ståendes vid ett fönster, alternativt på en balkong, med Leonard Cohen i bakgrunden.
Ensamvinet är egentligen inget annat än ett helt vanligt vitt vin som heter Diamant. För mig har det en smak av sommarkvällar och det får mig alltid att må lite bättre. Det ska helst avnjutas ståendes vid ett fönster, alternativt på en balkong, med Leonard Cohen i bakgrunden.
torsdag 21 maj 2009
I mitt första inlägg
nämnde jag Toberts fältstudier, förutom att spela NES tittar han på SVTs program Drakarna. Han säger att han aldrig skulle ställa upp på något sådant där men jag undrar varför? Jag tror han skulle vara väldigt bra på att presentera sitt spel, han brinner ju verkligen för det, och lite extra pengar till hans projekt skulle inte skada! Tobert arbetar ju inte ensam med sitt spel även om det verkar så ibland. När han pluggade träffade han ju andra spelnördar så det är han, en kille som heter Martin och Rosemary aka Webby från England. Martin jobbar heltid och lite till på ett bolag som tillverkar spel och Webby vet jag inte riktigt vad hon arbetar med, men det är inte heltid i alla fall. Vad Tobert gör hela dagarna ska vi inte prata om.
Saken är i alla fall att om han fick några hundra tusen från Drakarna så skulle jag inte behöva pluggat till Mäklare och kunde jobba kvar på glassbilen. Men då är det ju det här med att klättra i träd. ”Men gumman, ska du jobba på glassbilen för alltid? Du är kompetent nog att hitta något bättre.” Helt ärligt skulle jag nog inte ha något emot att stanna på glassbilen. På en av mina rundor finns en så fruktansvärt söt pojke, han kommer varje gång och köper samma glass. Det är något speciellt med honom, han är som lillgammal. Jag skulle inte ha något emot att få en son som honom. Inte nu, men i framtiden.
Saken är i alla fall att om han fick några hundra tusen från Drakarna så skulle jag inte behöva pluggat till Mäklare och kunde jobba kvar på glassbilen. Men då är det ju det här med att klättra i träd. ”Men gumman, ska du jobba på glassbilen för alltid? Du är kompetent nog att hitta något bättre.” Helt ärligt skulle jag nog inte ha något emot att stanna på glassbilen. På en av mina rundor finns en så fruktansvärt söt pojke, han kommer varje gång och köper samma glass. Det är något speciellt med honom, han är som lillgammal. Jag skulle inte ha något emot att få en son som honom. Inte nu, men i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)